fredlig

                                                     29 april

     En stunds meditation över ordet förlåt kan kasta ett ganska oväntat   ljus över vår förståelse av ordet.

   Vi uppmanas att förlåta dem som sårat oss.   Men om vi inte först dömt och fördömt, hade vi inte haft anledning att   förlåta. Det är snarare oss själva vi borde förlåta för att vi varit   fördömande.

   I Lukasevangeliet står skrivet: ”Döm inte,   så skall ni inte bli dömda.” Om vi dömer – oavsett hur stor skada som   orsakats eller hur beräknande handlingen varit – gör vi fel. Om vi följer detta   tankespår till sin logiska slutsats, ser vi att vi endast har anledning att   förlåta oss själva. Genom att göra detta förlåter vi automatiskt den person   vars handlingar vi har fördömt.

Dagens påminnelse

   Det dubbla kärleksbudet:   ”Du skall älska din nästa som dig själv” förklarar för mig att jag först   måste sluta fred med mig själv, innan jag kan lära mig att älska någon annan.   Jag måste ständigt påminna mig om att jag inte kan känna till de   bakomliggande motiven och förutsättningarna för en annan människas handlande.   För min egen del måste jag acceptera dessa omständigheter som det är. En   viktig ingrediens i det accepterandet är en kärleksfull tolerans.

”Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör.”

(Luk 23:34)

”Förlåt mig för att jag dömt och hämnats Och hjälp mig att förlåta   mig själv. Jag förstår att det är grundförutsättningen för att jag ska kunna   uppleva andlig trygghet.”