Gillar inte gräl.
|
29 oktober
Jag grälade nyligen med en person jag bryr mig om. Han hade, alltför offentligt, fällt ett par kommentarer om min vikt och jag var allt annat än nöjd. Senare, när jag talade om för honom att han sårat mina känslor, hävdade han att han inte gjort något fel – det han hade sagt var sant och därför borde jag inte ta illa upp. Hur ofta har jag inte själv rättfärdigat min egen ovänlighet, eller min egen inblandning i saker jag inte hade med att göra, med just det argumentet? Alltför många gånger, särskilt på den tiden då min alkoholist fortfarande drack. När allt kom omkring hade jag ju rätt, hävdade jag: Alkoholen förstörde våra liv, och det var min plikt att påpeka det – om och om och om igen. Jag lär mig att släppa taget om min övertygelse att jag vet vad alla borde göra. I Al-Anon har jag hört någon formulera det så här: ”Jag kan ha rätt eller jag kan vara lycklig”. Jag behöver inte göra om någon annan till min avbild. Om jag får hjälp kan jag leva och låta leva.
Dagens påminnelse Jag är inte en okänslig person, men många gånger har jag rättfärdigat ett okänsligt uppförande med att hävda att jag hade rätt. Jag kan respektera en annans rätt att göra sina val, även när jag absolut inte håller med. Mina relationer kommer att förbättras om jag kan älska mig själv tillräckligt för att låta andra människor vara sig själva.
”Herre, när vi har fel, gör oss villiga att förändras. Och när vi har rätt, gör oss lätta att leva med.” Peter Marshall |