Ber om sinnesro i dag.
|
30 december
De obehagliga saker andra säger eller gör kan inte förstöra min sinnesro eller min dag, så länge jag inte går med på det. Lyssnar jag till orden från en sjuk människa som om de vore den yttersta sanningen? Får jag kanske ut något av att acceptera förödmjukelse? Ibland undrar jag. Jag spelade martyrrollen väldigt länge. Mitt lidande gav mig en hel del uppmärksamhet och medkänsla. Jag vande mig vid att skylla på andra och lät bli att ta ansvar för mitt eget liv. Med andra ord: jag anar att jag dragit nytta av min smärta. Men ”fördelarna” kostar för mycket. I dag lär jag mig vem jag verkligen är med hjälp av min Högre Makt och Al-Anon – programmet. Det finns en vacker människa i mig som inte behöver bygga sin identitet på lidande. Jag håller på att lära mig att låta den delen av mig blomma i stället för att gömma den bakom en vägg av lidande. Jag vill inte gå miste om fler av de möjligheter att leva, växa och njuta, som finns tillgänglig för mig.
Dagens påminnelse Det finns så mycket att uppskatta här i livet. Jag ska inte slösa ett enda ögonblick mer på att tycka synd om mig själv.
”… Största delen av vår lycka eller vårt elände beror på vår läggning och inte på våra omständigheter.” Martha Washington |
Ja jag växte upp i en alkoholistisk familj. För tillfället har jag ingen alkoholist i min närhet. Men jag tänker på att, hur jag själv var när jag drack. Det var nog tur att de tjejerna jag hade lämnade mig, för om de inte hade gjort det så, hade jag nog inte slutat att dricka. Tjejen jag var tillsammans med 1997 som lämnade mig för att hon sa att jag drack för mycket. Jag sa att jag slutar då, och hon svarade "Ja hur länge då?" hon hade själv alkohol problem. Hon sa att hon hade vart alkoholist men hade lärt sig dricka nu. Jag vet inte vart hon är nu, och jag bryr mig inte. Om hon lärde sig dricka eller om hon söp ihjäl sig. Men jag fick också höra att hon träffade samtidigt som mig en annan kille i från nätet. Men som sagt jag bryr mig inte längre om henne.
Jag lever i dag och jag mår bra med min fästmö nu mera. Fast det är ju klart att även vi kan ju bråka ibland. Men det gäller att kunna be om ursäkt om någon ut av oss har gjort fel. Oftast är det jag som strular till men jag får inte självömka. Jag duger ändå så som jag är. Vill inte vara någon martyr.