Vad är jag rädd för?
|
Dagliga Reflektioner 28 september.
KÄRLEK UTAN BAKTANKE.
Erfarenheten visar att ingenting ger oss sådan motståndskraft mot att dricka som intensivt arbete med andra alkoholister.
Att vara sponsor medförde två överraskningar för mig. Den första var att de jag sponsrade brydde sig så mycket om mig. Vad jag trodde var tacksamhet liknade mera kärlek. De ville att jag skulle få vara lycklig, växa och förbli nykter. Att veta vad de kände fick mig mer än en gång att avstå från att dricka. Den andra överraskningen var att jag själv förmådde älska någon annan på ett ansvarsfullt sätt, med en respektfull och äkta omsorg om den människans tillväxt. Före denna upplevelse trodde jag att min förmåga att verkligen bry mig om andras välfärd hade förtvinat i brist på träning. Upptäckten att jag förmår älska utan baktankar eller ängslan har varit en av de finaste gåvor AA-programmet har gett mig. Tacksamheten över den gåvan har hållit mig nykter många gånger.
|
Ja man kan undra vad det är jag är rädd för. Jag tänker på det att jag inte vågar be om hjälp till någon som är min sponsor. Jag vet inte om det beror på rädslan att bli nekad. Ja jag är en sjuk person, som har en stor rädsla för mycket. Bara jag tar modet till mig att fråga någon som har en stabil nykterhet som har det jag vill ha. Fast jag är ändå väldigt tacksam i dag. Över att jag slipper att dricka någon alkohol. Jag har ingenting att fly i från längre.
Själv sponsrar jag ingen eftersom jag själv inte har någon sponsor. Men jag hoppas ändå att min text kanske kan hjälpa någon att finna sin nykterhet. Ja det är säkert många som inte har den här sjukdomen som läser min text. Jag hoppas att även det kan läsa det med behållning.