Ja de första jag bad om ursäkt för mitt betende var mina föräldrar. De har ju lidit väldigt mycket. Min mamma sa att hon förlät mig redan då jag låg på sjukhuset efter misshandeln. Fast jag blev ju aldrig nykter efter det. Jag höll mig nykter i ett år sedan var jag på flaskan igen. Sedan bad jag min far om ursäkt. Han satt med sin nya kvinna och hon berättade att jag hade bett henne fara åt hel...... första gången vi möttes. Hoppsan ja då fick jag ju be henne om uräkt ocks eftersom jag gjorde det i fyllan. Jag hade inget minne ut av det. Sedan bad jag min bror om ursäkt. Det gjorde jag per telefon. Fast det gillar jag inte jag vill stå öga mot öga mot den personen jag ber om ursäkt till. Sedan har jag två andra bröder som jag skulle vilja be om ursäkt till. Fast de är aldrig nyktra när vi träffas så då tycker jag inte det är någon ide att göra det. När de själva har funnit nykterheten så skulle jag mer än gärna be om uräkt för mitt betende i fyllan.